Götaholmaren

Dags att ta en tillbakablick över Götaholms fotbollsäventyr i 6A under detta år. Det var en del förändringar inför säsongen och Ronny Svedberg (som tränat Götaholm ett par år) lämnade och in kom Bengt Jeansson. En rutinerade stockholmare med fina meriter både på planen (för Stockholms Stolthet - Djurgår'n) och som tränare.

Försvann gjorde även lagets bästa målskytt de senaste åren, citatmaskinen Daniel Wedberg, som begav sig till storsatsande SG-97. Även Sladjan Ilievski (som verkligen slog sig in i a-laget 2010) bytte klubb och gick till Kortedala (där han fick mycket speltid).

Götaholm ersatte dock dessa med en trio gamla götaholmare. Anfallarna Nathaniel "Natti" Vanke och Abdi Bashir samt försvararen Filip Boidache. Två unga och lovande och en rutinerad räv...

Försäsongen rullade på bra och när Götaholmaren letade i arkiven så framgick det att det var 24 gubbar på första försäsongsträningen!

Götaholm hade en stabil försäsong och avslutade med att gå obesegrade i de sex sista träningsmatcherna. Laget slog bland annat Kortedala och Utbynäs och spelade lika mot duktiga GAIK.

------------------------------------------------------------------------------------


Götaholm sattes på prov direkt då öpningsmatchen gick mot topptippade Croatia på Bergsjövallen. Croatia hade mest boll men Götaholm satte sina chanser, eller rättare sagt Abdi Bashir satte sina chanser. Bashir svarade för ett hattrick och GBK kunde vinna med 3-1. En riktigt underbar premiärseger!

Götaholm trummade på i början av serien och var det laget som var obesegrat längst. Laget var även uppe i serieledningen en kortare stund under denna delen av säsongen. FC Bosona besegrades i en välspelad och spännande match på Bläsebovallen, Elisedal och Björndammen slogs också och det blev oavgjorda resultat mot Gårda och Västkusten.

Götaholm hade i början av säsongen kunnat börja med i stort sätt samma startelva i alla de inledande matcherna och detta gav trygghet och stabilitet. Spelet var stundtals bra och även när det gick lite sämre spelmässigt så kunde laget hitta ett sätt att vinna...

Det dröjde till omgång sju innan Götaholm fick inkassera sin första förlust säsongen 2011. Olskroken vann med 2-0 på Överåsvallen. Götaholm hade fått med sig ganska många resultat i början av säsongen och sådant brukar jämna ut sig. Kroken tog till vara på sina chanser och trots mycket bollinnehav och stor press i andra halvlek så lyckades inte Götaholm att göra mål.

Säsongen fortsatte med ett oavgjort reslutat mot Marieholm och en vinst mot Öjersjö, där två meter dansk var stekhet med två baljor. Götaholm låg fortfarande med bland de fem-sex lag som i detta läget turades om att vara i toppen.

Avstängningarna började dock komma ifatt laget och i den viktiga matchen mot United Africa saknades fyra viktiga spelare: Tobbe, Felix, Ljungan och Matte.

De gubbarna som spelade gjorde dock årets kämparinsats och Götaholm kunde vinna med 1-0 trots att man knappt hade bollen i andra halvlek. Rasta blev fälld i straffområdet precis innan halvlek och kunde sätta dit bollen högt. En riktigt underbar seger som gjorda att Götaholm fortfarande hade kontakt med den absoluta toppen!

Den kontakten med toppen försvann tyvärr i och med att Götaholm avslutade våren med två tunga förluster. Det blev förlust med 1-2 hemma mot Lekstorp. Götaholm hade tagit ledningen genom Abdi, dock utan att spela riktigt bra. Rasta fick sedan chansen att utöka ledningen med en straff. Kim Granqvist hade dock fått heta tips av Johan Hedström och Rasta vågade inte byta hörn och straffen räddades! LIF vände sedan matchen med två mål sista tjugo minuterna.

Ska Götaholmaren hitta en brytpunkt i Götaholms säsong så är det faktiskt just den missade straffen. Möjligtvis har det att göra med att det var jag som missade den. Hade den dock gått in så hade Götaholm med största sannolikhet vunnit matchen. Nu skulle det visa sig vara början på fyra raka förluster och tappad kontakt med topplagen. Det var nog också en liten vändning för LIF då det var deras andra raka vinst, som senare skulle hålla sig till sju raka segrar!

Var förlusten mot LIF tung så var förlusten mot Croatia i sista vårmatchen helt sjuk! Tror aldrig att jag varit med om en sådan förlust någonsin. Abdi hade ett friläge precis i början och hade han satt det hade matchen kanske slutat annorlunda, men efter 29 minuter ledde Croatia med 6-0! Laget fullständigt körde över Götaholm och var på ett underbart spelhumör. Allt gick in! Slutresultatet skrevs till slut till 9-3 till Croatia.

Götaholm befann sig på en femteplats efter våren. I den superjämna serien så var det dock bara fyra poäng upp till United Africa på förstaplatsen. Laget får ändå vara nöjda med våren då laget bland annat slog alla de tre (Croatia, FCB och UAFC) lagen som till slut skulle göra upp om seriesegern. Avslutningen var ju dock katastrofal.

Tyvärr så började höstsäsongen lika illa för Götaholm som våren slutade. Laget såg trögt och oinspirerat ut mot Västkusten och förlorade med 2-4 efter att laget helt tagit slut i andra halvlek.

Det blev även förlust i den andra matchen på höstsäsongen. FC Bosona vann på Gamlestadsvallen med 1-0 men spelmässigt gjorde Götaholm en av sina bättre matcher för säsongen. Med både Shafie och Abdi på mitten hittade Götaholm ett rull som inte haft tidigare och anfallen blev längre. Tyvärr så satte inte Götaholm sina chanser.

Topplagen hade nu satt ett högt tempo och då fungerar det inte att förlora fyra matcher i rad. Götaholm halkade ner i tabellen och topptre-placeringarna gick upp i rök...

Götaholm hade dock hittat lite spelglädje och jumbon Elisedal besegrades och även Gårda BK. 3-0 vinsten mot Gårda BK var riktigt stabil och kanske den bäst genomförda matchen i helhet.

Götaholm fortsatte att vara obesgerade men tappade viktiga poäng mot Björndammen i en galen match. Matchen slutade 3-3 efter att båda lagen gjort mål på straff i matchens sista minuter.

Götaholm fortsatte att ånga på och slog Olskroken med 3-2 och Marieholm med 5-2. Götaholm var plötsligt obesegrade i fem matcher men topptre-lagen satte som sagt ett väldigt högt tempo och även om Götaholm hade en teoretisk chans att blanda sig i så kändes det aldrig riktigt nära...

Götaholms svit fortsatte till sex matcher utan förlust men 1-1 matchen mot Öjersjö hade en bitter eftersmak. Götaholm blev förvisso utspelade i en mållös första halvlek av ett hungrigt och krigande ÖIF. Götaholm tog över i andra och kunde även ta ledningen och kontrollera matchen. Det sista som hände var dock att Pierre Högberg kunde kvittera för ÖIF.

Götaholm avslutade dock säsongen med två förluster. United Africa blev för starka och kunde vinna med 2-0 på Kviberg. Inför den sista matchen låg Götaholm femma, två poäng bakom Lekstorp. Lagen möttes i den sista omgången och en vinst för Götaholm hade gjort att man klivit om LIF och slutat fyra.

Bortamatchen blev dock för svår och LIF kunde vinna rättvis med 1-0. Alltid surt att förlora sista matchen men det stod iallafall en låda Carlsberg (och några Red Stripe) i omklädningsrummet efter matchen...

Götaholm slutade alltså femma i serien. Ingen katastrof-säsong som året innan men ändå en besvikelse att man inte kunde hålla sig kvar i toppstriden längre.

Det kan väl konstateras att säsongen gick i vågor. Började bra (sex raka utan förlust), svacka innan och efter uppehållet (fyra raka förluster), bra höstform (sex raka utan förlust) och en dålig avslutning (två raka förluster).

----------------------------------------------------------------------------------------

Om man ska titta på truppen och spelarna så är det väl två spelare som utmärker sig extra. Markus Manninen i mål och vår mittback Martin Ljungdahl.

Mackan har klart gjort sin bästa säsong i Götaholm och han spelade alla matcher. Dock spelade han inte varje minut av varje match. Han (förlåt uttrycket) kukade ur mot Croatia efter att han släppt in 9 mål och klev av efter den numera klassiska kommentaren: Jag har aldrig släppt in 10 mål och tänker inte göra det nu heller!

Nu blev det bara en spelare som spelade alla minuter i alla matcher. Kan ni fundera på vem det var ;-)

Mackan växte dock till lagets viktigaste spelare. Han var kung i luften och kontrollerade sitt straffområde. Även när Götaholms straffområde bombaderades av inlägg så löste Mackan det. Förr om åren har Mackan alltid bjudit på ett par "Pa-Dembo" under året men de egna misstagen var lätträknade iår. En luftspark mot Olskroken i våras (som Söder tog tillvara på) och några frisparkar som letat sig in under hösten men annars inget stort. Mackan har även tränat mycket mer än vanligt (för att vara Mackan). Det har helt enkelt varit väldigt tryggt att ha Mackan längst bak...

Ljungan har varit den utespelare som Götaholmaren tycker varit jämnast under året. Alltid jobbig att möta och han ger alltid allt i alla lägen. Spelar ingen roll om det är träning eller match. Har dessutom lugnat ner sig lite när det gäller gula kort. Förvisso 6 gula men inga röda iår. En ledargestalt som klubben verkligen behöver!

Shafie gjorde ett riktigt bra jobb när han blev ordinarie som innermittfältare. Både som spelfördelare och jobbande lagspelare.

Natti spelade inte mycket under våren men hade en riktigt bra höst så han under en period öste in mål, bland annat tre mot Kroken. En riktigt bra targetplayer som blev väldigt nyttig.

Abdi visade sig också vara ett bra nyförvärv då han blev klubbens bäste målskytt på 11 mål.

Klubben fick även upp lite yngre spelare som fick känna på seniorfotboll. Både Rabih El Mir och Supakorn "Gap" Aukkahat var med a-laget och Ali Riza Mohammadi har spelat med b-laget. Alla tre har tränat med a-laget och det ser lovande ut inför framtiden.

Sen finns det ju i alla lag spelare som alltid ställer upp och aldrig klagar. Martin Johansson spelade 16 matcher iår men bara två eller tre från start. En riktig lagspelare som alltid gör sitt bästa och alltid ställer upp. Även Koffe som alltid ställer upp när det behövs. Freddie Wedberg var med nästan alla matcher (18) men spelade inte heller de flesta från start men gjorde alltid bra ifrån sig när han fick chansen.

Lillen (en av våra ledare) får inte heller glömmas. Han jobbar väldigt mycket i det tysta när det gäller matchkläder, tvätt och annat material. Hade inte funkat utan honom.

Årets mål gjordes av Tobbe när han kvitterade mot Gårda (2-2). Ett kanonskott från långt håll som såg ut att gå över men dök precis under ribban! Tyvärr har han inte insett att han aldrig kommer att få en sådan träff igen utan försöker titt som tätt...

Götaholm är en underbar klubb och spelarna är inte bara lagkompisar utan även mina vänner.

Förhoppningsvis kan klubben behålla sin stomme och bygga vidare med några bra nyförvärv och sikta mot toppen av 6A nästa säsong!

#6